Jag vaknar idag, som vanligt, alldeles för tidigt. MIn biologiska klocka och samhällstiden är på ständig kollisionskurs. Hormonerna vill en sak klockan fem på morgonen, samtidigt som jag borde sova minst en timme till för att vara i fas och synkroniserad med resten av vardagen. Och så haltar vi fram genom livet. I en ständig kamp mellan vår inre biologiska klocka och samhällets klocktid.
…
Svenskarna jobbade 4,2 miljoner timmar övertid 2009. Vilket motsvarar 103 000 heltidstjänster. Och övertiden har ökat med 100% på åtta år. (Källa SCB, TCO)
Ja, tänk om vi så lätt och enkelt kunde lösa arbetslöshetsproblem genom att alla slutade arbeta övertid! Men visst arbetar vi för mycket i det här landet, där alla förslag om en arbetstidsförkortning
är ett pestsmittat rött skynke.
…
Och när vi ändå är i farten: Varför inte avskaffa ungdomsarbetslösheten? Ge alla som studerar på högskolor och universitet studiemedel och lån tillräckligt så att de slipper extraknäcka för att ha råd med skidresor, modekläder och glada krogsvängar. Det skulle ge flera hundratusen jobb till de ungdomar som inte har lust, vill eller kan plugga, utan bara arbeta.

Och vad jobbar du med då? 
Det är den första frågan vi ställer till en ny bekantskap. Och det ska helst sägas med ett
 stigande intresserat tonfall i rösten. Man kan, som engelsmännen, naturligtvis fråga om vädret också. Men arbetet och yrket är pålitligare i ”Arbetslinjens” Sverige.

Här kan man notera en könsskillnad i sättet att svara.
Män vill gärna bygga upp sin statusprofil genom att säga: Nä, jag kör ett stort IT-bolag. Vilket kan betyda allt från det att han är VD till att han kör deras budbil.
Kvinnor tenderar att förminska sig genom att säga: Äsch, jag jobbar inom vården…
Vilket kanske är en klok strategi om man är kvinnlig läkare. Kvällsragget i baren drabbas ofta av impotens inför ett intellekt med mascara och höga klackar.
Men du har kanske inte lust att berätta vad du jobbar med?
Du har kanske nåt lågstatusyrke som
 ligger långt ner på senaste listan i Aftonbladet?
Du kanske är begravningsentreprenör, kronofogde eller rent av politiker!?

Då kan du svara: Hej, jag heter X och jag arbetar på en arbetsplats.
Svaret kommer nio gånger av tio bli: Gud va spännande. Vi ses, va?
För ingen är faktiskt intresserad av vad du håller på med?

Och nuförtiden har ju alla dessutom så konstiga och obegripliga yrken. Vad gör en controller, en miljösamordnare, en handläggare eller en transportlogistiker? Egentligen?

Jag tycker om att leva. Livet är fantastiskt. Men allt i livet tar ju en sån förbaskad tid!
Trots att vi aldrig förut haft så mycket fritid, och aldrig levt så länge – så har vi aldrig haft så bråttom – så ont om tid – som nu.
Eller rättare sagt nyss.
För hur ska man kunna leva i nuet?
Det räcker med att säga ordet ”nuet” så har ju den tiden redan gått och blivit ”nysset”

Fackförbundet ST förutspår att 35.000 nya tjänster kommer att skapas inom statsförvaltningen inom 10 år. Detta på grund av stora pensionsavgångar. Men hur kommer de unga att vilja arbeta?

Jag skulle vilja arbeta mellan sisådär halvtio och tolv med en kortare
 fikarast halvelva. Fast inte måndagar och helst inga fredagar. Och för att det ska vara riktigt bekvämt vill jag helst utföra mina sysslor med min laptop på nåt najs cafe med bra uppkoppling och en fräsch barrista. Eftermiddagarna är ju rätt sega men jag kan tänka mig ett pass igen mellan halvtre och halvfem. Man måste ju ställa upp! Sen tycker jag nog att jag har gjort mitt för dagen, för jag måste ju hinna till gymmet också.
Att tvingas arbeta när man är nykär måste betraktas som mycket
 obekvämt för då har man ju så mycket hormoner att ta hand om och 
mentalt är man ju i alla fall helt bäng i kolan .Så det är bara waste of time! Arbete under lövsprickning går också bort. Fredagar är inte att tänka på och inte heller lördagar. Men efter söndagsbrunchen med polarna och Beckfilmen på tevefyra skulle jag faktiskt kunna tänka mig att jobba en sväng. Eftersom man oftast inte har nåt bättre för sig då. Fast man är ju alltid så bakis på söndagarna så ett ob-tillägg skulle sitta fint.
Alla långhelger går bort för dom är typiskt obekväma. Och onsdagar går också bort kom jag på nu, för då har jag min yoga och tid i tvättstugan.

Allt enligt en stor undersökning ALMI gjort om svenska folkets attityder till sina arbetstider.