Kommer du ihåg faxmaskinen? Jo, förstår du, det var en sorts låda som fanns på alla arbetsplatser förr i tiden. Och så tog man ett papper. Ja du vet…papper?
Och så stoppade man in det en liten bit i den här lådan. Och sen slog man ett telefonnummer på en display. Alltså inte ett mobbebummer utan ett vanligt telenummer, ett sånt där som gick ”på snöre” liksom.
Och då åkte pappret in i lådan! Helt fantastiskt. Det var verkligen skitkul.
Och sen fanns det nåt som kallades filofax.
Det var en sorts tjock bibel som alla släpade omkring på, och satt och skrev och plitade i och såg upptagna och viktiga ut. Nu är vi mobilberoende.
Vi drabbas av face-bookoholism, mailomani och får SMS-tumme.
Sjukgymnasterna har fullt sjå med alla som fått ”förskjutning på bredbandet”.
Det gäller att ständigt vara uppkopplad.Online! Närvarande! Tillgänglig!
Och efter jobbet ska man inte vara avkopplad.
Nej, man måste vara uppkopplad.
Att stänga av mobiltelefonen är som att dö en smula.

Detta inlägg postades den Tisdag, Februari 2nd, 2010 klockan 07:24 och arkiverad under Okategoriserad. Du kan följa eventuella kommentarer på detta inlägg genom RSS 2.0-kanalen. Du kan hoppa till slutet och lämna ett svar. Ping tillåts för närvarande inte.